Prinzessinnengarten "Barn i storstan behöver se saker växa"

Skrivet av: Hållbar Stad ()

Mitt i Berlins centrala delar finns en stor trädgård insprängd mellan husen. Prinzessinnengarten är enorm, de rymmer ett café, flera bikupor och oändliga mängder grönsaker. Det är en stadsodling med egen filosofi, byggd efter kubanska exempel, tänkt att kunna ge avkastning. För att åtminstone några personer ska kunna leva på den.

Överallt i Prinzessinnengarten syns slangar och bevattningssystem av olika slag. De tar vara på regnvatten och gör att användningen av färskvatten kan minimeras. Odlingen sker i plastbackar som staplats på varandra, på så vis kan jorden i de understa backarna ligga i träda och vänta på nästa säsong. Intill odlingarna finns ett café som säljer egenodlad mat till de många nyfikna besökarna. En liten scen och en gratisbutik är andra dragplåster som skapar möten och aktivitet innanför trädgårdens staket.

Slangarna och plastbackarna som dominerar trädgården har ett mycket tydligt syfte. De ska göra trädgården oberoende av platsens förutsättningar. I en stad där marken oftast är asfalterad eller kontaminerad på andra sätt kan man med hjälp av sådana här lösningar anlägga en permakulturodling utan att behöva avgifta marken först. Dessutom kan privatiseringar och politiska beslut göra att trädgården måste flytta på sig, därför är odlingen och det tillhörande caféet helt mobila.

Arbetar med skolor och förskolor

Sina Schneider är en av de många personer som arbetat i trädgården. Hon var där i ungefär två år och berättar om hur själva organisationen kring trädgården är uppbyggd.

– Egentligen är det en icke-vinstdrivande organisation. Alla anställda har fasta löner och alla pengar som blir över, efter att lönerna är utbetalda, går direkt tillbaka till trädgården. Vi använde dem till att utveckla nya saker, till fler anställda och till marknadsföring. Det var en fantastisk gemenskap, när jag arbetade där fanns det mellan sju och tio anställda, resten var volontärer. Man kände sig liksom hemma på något sätt.

Sina Schneider bor numera i Sverige och arbetar på Framtidsgården utanför Nyköping. Där håller de i nuläget på att bygga upp en permakulturodling, försöker bli självförsörjande och skapar utrymme för kurser och workshops. Hon tycker att det är kul att vara med från början och testa sig fram. Hur bra är jorden? Vad kan man odla här?

Sina Scneider

I Prinzessinnengarten arbetade hon främst med Berlins skolor och förskolor. Hon förklarar att trädgårdens främsta syfte egentligen inte är att odla mat, det är snarare en välkommen biprodukt. Nej, huvudsyftet är att föra människor närmare matproduktionen, att lära ut och skapa förståelse för kretslopp, biodiversitet och klimat. Verksamheten sträcker sig därmed utanför trädgårdens gränser.

– Vi åkte ut till olika skolor i staden och hjälpte dem att anlägga en egen odling. Många skolor har ett behov av det, som ett komplement till undervisningen, men de har inte tid att göra det själva. Därför finns det flera barn, särskilt i storstäderna som aldrig har sett något växa. De har inte fått någon praktisk kunskap från sina biologilektioner. När vi åkte dit såg man tydligt hur barnen utvecklades med odlingarna. Från att ha varit skeptiska till en början och inte velat bli smutsiga började de snart planera nästa odlingssäsong.

Ett positivt kretslopp

Samma sak gäller även för många vuxna. Allt i staden går så snabbt, säger Sina. Det gör att man kopplas bort från den naturliga cykeln som i själva verket går mycket långsammare. Hon ser ett behov av det långsamma livet hos människor hon möter. Vi behöver andrum i staden.

– För att göra staden hållbar tror jag att vi behöver fler urbana odlingsytor där människor kan mötas. Jag tror också att vi borde ta hjälp av varandra mycket mer. Alla kan vi olika saker och har olika mycket erfarenhet. Vi kan byta varor och tjänster av varandra istället för att konsumera. Då kan vi även arbeta mindre och umgås mer. Det blir ett positivt kretslopp.

I Prinzessinnengarten har man startat odlingskvällar där folk kan umgås och utbyta idéer. Det finns även en rad andra projekt, däribland konstutställningar och cykelkök.

– Till trädgården bjuds även flyktingar och papperslösa in för att odla. Där kan de sätta grödor som de var vana vid att odla i sina hemländer. Det gör att man blir mindre rotlös, att man kan känna sig lite mer hemma. När man sår något välkänt och får se det växa upp.

Senaste Goda exempel

Visa alla Goda exempel

Senaste krönikor

  • Romansmaxa hjärterummen – värna tête-á-tête-platserna!

    I Bushwick Inlet Park i Brooklyn finns riktigt fina tête-á-tête-platser med magnifik utblick över Manhattans skyline på andra sidan East River. ”Vi vill att parken blir så bra så att folk vill fria till varandra här!”, säger byggherrerepresentanten på ett möte i samband med ett stort stadsbyggnadsprojekt. Tanken är lockande och väcker samtidigt en massa frågor. Varför nyskapas så få romantis...
    Läs hela krönikan
  • Grönare städer är framtidens städer

    ”Urban grönska” är ett begrepp med flera betydelser. Det kan innebära allt ifrån den storstadsnära vilda skogen till stadsparker mitt i bebyggelsen, stadsträdgårdar och koloniträdgårdar samt gröna bakgårdar, tak och väggar. Den urbana grönskan handlar även om de mer otydliga strukturer som binder ihop staden: mittremsor av gräs i gatan och trädalléer, ofta i god kombination med en blå struktur ...
    Läs hela krönikan
Visa alla krönikor

Sociala medier

Hållbar Stads Nyhetsbrev

Prenumerera på Hållbar Stads nyhetsbrev genom att fylla i formuläret nedan!

Förnamn
Efternamn
E-post