Nils Otto Nygren Galärvarvskyrkogården

Skrivet av: (berättat för) Maria Hagström (Situation Sthlm)

Det är tryggast bland de döda, tycker Situation Sthlms försäljare Nils-Otto Nygren. Därför bodde han en vinter på Galärvarvskyrkogården. I dag kommer han hit för att minnas sin far vid Vasagraven och vänner vid Estoniamonumentet.

Berättat för: Maria Hagström Foto: Marc Femenia

Det är fint här vid Vasagraven. Tänk att Sverige var så fattigt, folket svalt och ändå byggde kungen ett sådant lyxskepp. Och så sjönk det, människor och hela statskassan. Jag har lagt några öl här till sjömännen. Jag brukar gå hit och tänka på min far. Han var sjöman och militär,
hade tjänstebostad här på Djurgården.

Min mamma dog när jag var åtta år och jag hamnade på barnhem. Men på helgerna kom jag hit till pappa. Då var jag klädd i kostym och slips och han lärde mig hur man putsar skorna, ni vet militärer, det är en jävla disciplin, men jag älskade honom.

Här finns också en fin minneslund där jag ibland lägger blommor för mamma, pappa, mormor och min halvsyster. Och vid Estoniamonumentet tänker jag på två vänner som gick bort. De jobbade för Erikshjälpen och jag var fadder åt en kvinna i Lettland när järnridån föll. Jag brukade skicka 100 kronor och matpaket via Erikshjälpen. De åkte över dit och på vägen tillbaka gick Estonia under.

Jag har sovit under trappan vid Estoniamonumentet tillsammans med min förra hund Zappo. Det var 2003 under januari och februari. Nu fattar jag inte hur jag klarade det, men då var jag tvungen, hade ingen annanstans att bo. Här brukade jag få lugn och ro, men jag fick hålla koll på Vasamuseets vakter. Såg från toppen av kyrkogården åt vilket håll de gick och höll mig undan, det var en kat-och-råtta-lek.

Men till en kyrkogård kommer inte folk om natten. Folk är rädda och vidskepliga, så man får vara i fred. Tänk att ligga här och stiga upp som Dracula när det är fullmåne: ”Välkommen upp mina sjömän, grevar och baroner!” Haha, vad skulle egentligen vara läskigt här?
De som ligger begravda kan ju inte göra mig något, men det kan människor. Det är tryggast att sova bland de döda.

Miljonprogrammet var sin tids utopi om ett samhälle där alla kunde bo bekvämt

Anna Lihammer
Riksantikvarieämbetet

Senaste krönikor

  • ALLEMANSGATAN – FÖR ETT VITALISERAT STADSLIV

    Vestervold Gade i Köpenhamn – en Allemansgata! Vad händer med stadens gaturum när bilinnehavet sjunker och bilåkande blir en smart on-demand-tjänst? Parkeringsytorna i staden kommer i princip försvinna och bilarna kommer göra det de är tillverkade för – nämligen rulla. Uppställningsplatser för bilar kan istället upplåtas till sådant som skapar ett rikare stadsliv. Det och många andra samve...
    Läs hela krönikan
  • Stadens receptiva ytor

    Än lyser snön med sin frånvaro denna vinter. Men när det väl börjar snöa förändras landskapet, till mångas lycka och någras förtret, på några timmar. Stora yra flingor lägger sig tungt på marken och döljer plötsligt de uppmålade linjerna som skiljer parkeringsyta från gångyta, medan andra fenomen blir märkligt synliga: Snön tillåter för en kort stund att våra egna spår synliggörs i staden och p...
    Läs hela krönikan
Visa alla krönikor

Sociala medier

Hållbar Stads Nyhetsbrev

Prenumerera på Hållbar Stads nyhetsbrev genom att fylla i formuläret nedan!

Förnamn
Efternamn
E-post