Till innehåll på sidan
En skissbild av människor i olika åldrar som rör sig på ett torg.

Bild: Urbio

Om torg och biofili

Att eftersträva det ”stadsmässiga” har länge varit prioriterat i det nutida stadsplanerandet. Vi behöver påminna oss om att människor skulle må bättre om naturen i alla dess former kunde lyftas fram och vävas in även på de mest urbana platserna. Annars riskerar stadsmiljöerna att bli livlösa och sterila.

Få kanske tänker på det, men naturen finns med oss på olika indirekta sätt även inne i den täta staden. Till och med på urbana torg mitt i stenstaden eller i centralortens kärna är, oavsett om vi vill det eller inte, är naturen närvarande. Och tvärtom mot vad många har fått för sig är naturen i staden ingen motstridighet till det urbana. Snarare kan en ökande förekomst av naturfenomen ända in i den mest täta av stadsmiljöer hjälpa till att stärka upp tillvaron i staden för oss människor.

I detta sammanhang är teorin kring biofili, som utvecklats av den amerikanske insektsforskaren E. O. Wilson på 1990-talet, högintressant! Wilson menar att vi människor har en nedärvd fallenhet att utveckla kärleksfulla band till naturvärlden och allt det levande runt omkring oss. Men idag när allt större andel av befolkningen bor i storstäder finns risken att vi istället utarmar förhållandet till de ekologiska systemen. Därför behöver biofila principer implementeras ända in på stadens torg så att stadsborna ges möjlighet att möta naturen  i vardagen och där tanka på av den livsglädje och ödmjukhet som det för med sig.

Biofil stadsutveckling handlar om att tillgängliggöra den urbana naturen för oss stadsbor som finns både under, på och ovan marken. Under våra fötter finns nämligen naturen i form av spår i jordarterna av tidigare natur- och kulturlandskap. Här återfinns också ett myller av mikroorganismer och snoozande fröbanker av gammal lokal flora. Genom rätt utformade substrat kan nya livsbetingelser uppstå även på hårdgjorda torgytor. Här finns också ett föränderligt grundvatten som behöver fyllas på. Därför bör dagvatten tillåtas infiltrera markytan, perkolera ned genom substraten och renas med hjälp av mikroorganismer samt växters rotsystem. Rätt utformat kan torget bidra till att grundvattennivåerna under staden inte sänks.

Ovan markytan lever kulturbetingad vegetation sida vid sida med spontant invaderande växtlighet. Med biofila gestaltningsprinciper eftersträvas sådan stadsgrönska som genom lövspring, blomning och höstfärger hjälper oss stadsbor att ta in årstidernas växlingar. Samtidigt bidrar både den vilda och den domesticerade stadsgrönskan med livsmiljöer för andra organismer. Inte minst för våra urbaniserade fågelarter, som pilfinkar, gråsparvar, skator, kajor, koltrastar och turkduvor. Dessa varelser som koloniserat stadsmiljöerna och dess luftrum bidrar allt som oftast (dock inte alltid) till upplevelsen av en levande stadsmiljö.

På tal om luftrummet, just väderlek med förändringar av temperatur, nederbörd och vindstyrka är naturfenomen som i högsta grad påverkar oss människor både mentalt och fysiskt. Solens vandring över himlavalvet och årstidernas växlingar förändrar hur vi upplever och rör oss i. Får vi inte det naturliga dagsljuset och upplevelser av årstidernas laggar både våra biologiska dygnsklockor och årskalendrar. Tillvaron grånar. Därför behöver vi på olika sätt synliggöra väder och vind, från vajande flaggspel till ytligt uppsamlande av regnvatten.

Liksom ljuset behövs mörkret i staden. Idag är städernas natthimlar hotade, när ljusföroreningar allt mer suddar ut närvaron av stjärnor och andra himlakroppar. Detta oönskade ljusslask behöver brådskande rådas bot på, inte minst för att inte missgynna faunan i och kring städerna. Genom smarta belysningsstrategier kan stadsbor åter ges möjlighet att uppleva den hissnande Vintergatan, meteoritregn och norrsken – naturupplevelser som ödmjukt påminner oss om storheter som tid och rum.

Genom biofila gestaltningsprinciper kan till och med den mest urbana torgbildning berikas med naturkvalitéer. Med mer framträdande naturfenomen blir stadsmiljön märkligt nog både mer urban tillika mer human. Just därför är den biofila staden den mest ”stadsmässiga” som finns!

Mattias Gustafsson
Landskapsarkitekt LAR/MSA, VD