Sedumklädd stadsbygd har kommit att bli själva sinnesbilden för den hållbara staden. Men det går att skapa så mycket mer värden på taken. Tak har kommit att bli inte bara tak. Tak har blivit taklandskap.

I och med införandet av grönyterfaktor (GYF), i stockholmska stadsutvecklingsprojekt som Norra Djurgårdsstaden och Årstafältet, har taken kommit att bli byggnadens femte fasad med både social och ekologisk programmering. Byggnadernas ovansidor aktiveras som grönskande vistelseyta för människor och habitat för urban flora och fauna. Men vad händer egentligen när delar av stadslivet flyttar upp på taken?

För många är det en speciell upplevelse att komma upp från stadens vimmel och brus och kunna blicka ut över det urbana landskapet. Platserna däruppe handlar om vindarna, himlen, ljuset och den fria sikten; långt upp från trånga gaturum och mörka gårdar. Att ha en takträdgård är något som många stadsbor drömmer om – och som också driver upp priset på bostaden.

En förutsättning för taklandskap är platta, eller åtminstone flacka tak. Men i det snörika Sverige har vi en byggnadstradition med branta takvinklar. I projekt med taklandskap måste lasterna från snömassor och vattenmättade planteringsjordar tas omhand. Det dimensionerar upp byggnadernas konstruktioner, vilket fördyrar projekten. Och för att klara tillgängligheten måste hisstornen dras upp. Projekten blir också mer komplicerade med fler frågor att lösa, som tätskikt, sol- och blåstutsatt vegetation samt brandrisker.

Det finns en rad aspekter att nogsamt fundera igenom när livet planeras att inta taklandskapen.

Vad händer om taklandskapen konkurrerar ut stadslivet på marknivån; att antalet människor helt enkelt inte räcker till för att befolka staden så att den känns trygg? Då är det viktigt att alla parkfunktionerna på marknivån inte sakas bort, så att stadslivet där utarmas. Men å andra sidan måste taklandskapen bli starka platser och fungera som attraktiva målpunkter för att människor ska göra sig omaket med att ta sig upp och ut. Sportfaciliteter, trädgård och spafunktioner är exempel på attraktioner implementerade i taklandskapen.

Eftersom takytorna inte är en del av gaturummet så kan utformningen av taklandskapen förhålla sig helt fritt. Kanske kan mer vågad och stökig design få utrymme här uppe. Entréerna mot omgivningen blir dock viktiga ankarpunkter i stadsväven att gestalta på ett sådant sätt att folk bjuds in till att hitta upp.

Vilka ska ha tillgång till de exklusiva taken? Bara de boende i huset; eller kanske till och med bara de som bor högst upp? Gör tillkomsten av privatiserade taklandskap att vi skapar tredimensionella ”gated communities”, som leder till en än mer segregerad stad? Men om taklandskapen görs offentliga, vem ska stå för skötsel och underhåll om byggnaden under är privatägd? Här öppnar 3D-fastighetsbildningar upp nya möjligheter för framtiden.

För att få till grönskande taklandskap krävs både kunskap och engagemang. Den enklaste formen av takgrönska är biotoptak. Biotoptak är inte dyrare än tak med prefabricerade sedummattor, men med högre biologiskt värde och med ett estetiskt vildare uttryck. Substratet på biotoptak (även kallat bruntak) består av massor från skräpmarker, i vilket ruderatmarksvegetation på ett ”naturligt” sätt hittar sig en ståndort. System av biotoptak skulle kunna få stort värde som spridningskorridorer genom den täta staden.

Mer skötselkrävande takgrönska bestående av perennplanteringar kan med fördel utgöras av torktålig vegetation som klarar av både blåsiga och soldränkta förhållanden. Exempel är kryddväxter som isop, lavendel och kattmynta, som dessutom är utmärkta nektarväxter som drar till sig bin, humlor och fjärilar. Det kan bara konstateras att kryddträdgården gör sig bra här uppe! Mer frodiga planteringar kräver droppbevattning, vilket kan ifrågasättas med tanke på läckagerisken.

Det finns ett behov av produktutveckling när det kommer till mobila modulsystem med färdigplanterade ”klick”-trädgårdar som kan monteras oberoende av taklutningar. Dessa grönskande växtkärl skulle anpassas för att på ett enkelt sätt kunna lyftas på plats – tillika även därifrån den dagen då takets tätskikt ska renoveras. Det skulle öka möjligheten att få igenom än mer grönskande taklandskap i framtiden.

För en sak är säker; taklandskapen har en rad viktiga sociala och ekologiska uppgiftar att fylla när staden tätnar. Om taklandskapen dessutom länkas samman i hela system genom staden kan de bli viktiga biologiska spridningskorridorer, men framför allt fantastiska promenad- och skidstråk för människor!