Några barn springer i full fart ned för kullen, ett av barnen slänger sig och rullar en bit, skrattar så hen kiknar. De andra följer efter; upp och ner för kullen. Efter en stund stannar de upp vid lite högt gräs i närheten av insektsrabatten för att de fått syn på en fjäril. – Åh, titta den är helt orange på vingarna! utbrister ett av barnen. De fortsätter sin jakt på olika småkryp och några av barnen springer snabbt bort till fröken som assisterar med håvar och luppar så att undersökningarna kan fortsätta, precis när intresset är som störst.

Det är i dessa lekar erfarenheterna sätter sig i kroppen och barnen får en grund för begreppsbildandet och intresset för naturen kan väckas. Barnen är fysiskt aktiva, springer fort tills de är alldeles svettiga för att stanna upp och stilla iaktta något vackert. Men det krävs en väl planerad miljö för att detta lärande och denna aktivitet faktiskt ska äga rum. Barn vistas idag så otroligt många timmar i förskolan. Hade gården varit platt, med hårt klippta kanske till och med uttorkade gräsmattor överallt, kombinerat med lite asfalt eller betongplattor och fallskyddssand runt en lekställning, så hade det inte varit lika mycket fart i leken. Barnen hade inte varit lika fysiskt aktiva och de hade förmodligen heller inte sett någon fjäril att stanna upp och iaktta.

I Malmö var det främst de nybyggda torftiga gårdarna som ledde till att vi ville ta fram ett verktyg som skulle leda planerarna till att skapa gårdar som var rika på upplevelser och som skulle leda till ökat lärande, hälsa och utveckling för barnen. Det skulle byggas stora mängder förskolor, centralt i Malmö, det skulle gå fort och utemiljön var inte det som hade högst prioritet i den tätnande staden. Men stadsbyggnadskontoret ville annorlunda. De ville att barnen skulle vara utgångspunkt för planeringen av gårdarna.

Som skolgårdsinspiratör på Naturskolan blev jag inkopplad i arbetet när Stadsbyggnadskontoret bjöd in för att ta fram nya ”Riktlinjer för förskolegården” och vi kände ganska snart att vi ville ha ett verktyg som skulle kunna användas på samma sätt som ”grönytefaktorn” men anpassat utifrån barnens behov och för att kunna ha bra användning för verktyget ville vi att det skulle vara enkelt att använda av olika yrkesgrupper i olika sammanhang. Det skulle också ge utrymme för kreativitet hos både landskapsarkitekt och möjlighet till delaktighet från verksamheten som skulle finnas i lokalerna.

En viktig sak var att vi inte ville skriva att det skulle finnas så eller så många gungor eller rutschkanor, utan det var typen av miljö som verktyget skulle inspirera till. Verktyget skulle inte vara begränsande utan det skulle finnas stor frihet att skapa kreativa mångfacetterade förskolemiljöer. En förskola skulle inte vara den andra lik, men båda skulle ha en likvärdig grund.

Miljöpsykolog Fredrika Mårtensson från SLU konsulterades också i arbetet och hennes forskningsverktyg OPEC användes som grundidé för utformningen av lekvärdefaktorn, till detta kopplades de naturpedagogiska aspekterna på förskolegården tillsammans med en del annan miljöpsykologisk forskning.

Allra närmast förskolehuset pysslar några i personalen med odlingarna och ett gäng barn har anslutit. De hjälps åt att rensa ogräs i en pallkrage där de odlar rädisor och sockerärtor. Det blir provsmakning av rädisorna. – Mmmm, jag gillar rädisor! Säger ett av barnen. Nästan lite förvånad.

Att få sådana upplevelser som att få prova grönsaker direkt i trädgårdslandet ger djup förståelse och starka känslor för vår omvärld. Detta var förr något som barn fick i hemmet. För drygt 100 år sedan var 80 % av Sveriges yrkesverksamma befolkning sysselsatt inom skogs- eller jordbruk. Idag är det ungefär 1 % som har denna sysselsättning. Det gör oss väldigt sårbara att kunskapen kring hur vi producerar vår egen mat förs vidare av en så liten del av befolkningen. Att kunna producera sin egen mat är grundläggande kunskap för människan, som vi inte längre har någon struktur för att föra vidare. Dessutom vet vi att barn som ingår i skolträdgårdsprogram får bättre matvanor och väljer en mer varierad kost. De äter mer och fler olika grönsaker. Detta är ett viktigt argument för odling i förskolan ur en hälsoaspekt, då dåliga matvanor är ett oroväckande växande folkhälsoproblem.

Det är också viktigt att barn får uppleva att vuxna runt omkring dem gör saker på riktigt, som att ta hand om en trädgård. Odlingen ger fantastiska möjligheter till pedagogiska aktiviteter. Att se vuxna ta hand om sådant som växer, ger barn vuxna förebilder att härma i leken och att lära av i en pedagogisk situation. När vuxna runt om barnen främst är där för att ”vakta barnen” eller för att sysselsätta dem med olika spel och lekar, får barnen en väldigt platt bild av vuxenlivet. Vi måste alltså se till att gårdarna ger utrymme för olika ”riktiga” arbeten både för barn och för personal.

I utkanterna av gården finns ett helt universum – Vi bor här och där borta bor mormor. Hen visar ett litet krypin under en buske där de dukat upp med löv, kottar, småpinnar och en hel hög med syrenblommor, och pekar en bit bort på ett annat buskage. – Vi ska baka kakor nu. Vill du ha lite kaffe? frågar hen.

I barnens rollek tränas de sociala färdigheterna och genom att härma och testa i leken där allt är tillåtet växer förståelsen för vad som är rätt och fel. Det är viktigt att det finns platser där barn kan gå iväg på egen hand. De behöver kunna vara alldeles ensamma eller tillsammans i bara en liten grupp. Gärna lite avskilt från de mer vidlyftiga springlekarna men ändå fyllt av rekvisita för en kreativ lek. I ytterkanterna av gården är de inte iakttagna av vuxna på samma sätt och vågar därför ta ut svängarna på ett annat sätt. Oron kan dock komma från personal som är rädd att inte hela tiden kunna hålla koll på barnen. Genom att tillåta en kreativ rollek på barnens villkor så förebyggs ett destruktivt beteende och med god planering kan gården upplevas större än den faktiskt är för barnen. Buskar som sträcker sig över barnens ögonhöjd gör att de kan leka utan att känna att någon tittar på dem, det ger en känsla av frihet. Samtidigt kan personalen få överblick över barnens små huvud som rör sig i ytterkanterna. Vi måste komma ihåg att barn växer i samspel med de miljöer de tar i anspråk. De allra minsta barnen håller sig på behörigt avstånd från personalen, när de blir större och självförtroendet växer, växer även deras ”revir”.

Storleken på friytan är en av faktorerna som värderas i lekvärdefaktorn, men till viss del kan en mindre yta vägas upp genom större satsningar på övriga aspekter av gården. Då måste man dock vara beredd på att det kommer att krävas större kostnader för skötsel. Slitaget blir stort på en liten gård och det är svårt att hålla hög kvalitet. Vid bygglovsgivande i Malmö så ska gården uppnå 3 poäng i lekvärdefaktorn. Även om det ännu inte är juridisk bindande att följa detta, så ger det kunskap kring vilken typ av förskolemiljö som förespråkas.

Tyvärr finns det idag en hel del kanske helt nybyggda gårdar som inte motsvarar barns behov. Det finns även äldre gårdar där dessa behov inte tillgodoses. Det finns ju även förskolor helt utan gårdar. Inom Naturskoleföreningen är vi flera som arbetar hårt för att förskolornas närmiljö ska få bättre kvalitet och vi kan ofta hjälpa till med rådgivning och stöd kring hur en naturpedagogisk gård kan utformas. Det är dags att sätta igång arbetet för att berika alla barns förskolegårdar.

Läs mer

• Stadsbyggnadskontoret Malmö Stad, Sohlberg, A. med flera (2011)Utemiljö vid förskolor i Malmö – ett verktyg för planering, utformning och bygglovsgranskning
• Stadsbyggnadskontoret Malmö Stad, Wallby, K. (2010-2011), Lekvärdesfaktor vid förskolegårdar i Malmö – med syfte att nå hög lekkvalitet

Fakta

Lekvärdesfaktorn består av sju olika faktorer som bedöms i en tregradig skala; 1. friyta, 2. zonering av gården, 3. tillgänglighet, 4. vegetation och topografi, 5. integration av lekutrustning i förskolegårdens landskap, 6. möjlighet till omvärldsförståelse och 7. utsikt över grönska/samspel mellan ute och inne

Några praktiska åtgärder för att skapa högre lekvärdefaktor

• Skapa förutsättningar för förändring, en gård ska kunna utvecklas när barn och personal tar den i anspråk, undvik stora hårdgjorda ytor
• Skapa kullar och plantera varierad lekvegetation
• Plantera växtlighet som drar till sig ett rikt djurliv
• Planera in leknoder i landskapet; det kan vara enkla saker som en pilkoja i anslutning till odlingen, en hörna för musiklek under ett stort träd, eller en rutschkana ner för en kulle.
• Plantera rik växtlighet som barnen kan se inifrån lokalen, det ska kännas lockande att gå ut samtidigt som det ska finnas möjlighet att betrakta grönska på avstånd
• Riv barriärer, se till att barnen kan röra sig så fritt som möjligt mellan gårdens zoner
• Anlägg exempelvis stenmjölsgångar som gör gårdens aktiviteter tillgängliga även för funktionshindrade
• Planera för flexibla odlingar i söderläge, skapa plats för redskap och se till att det finns lättillgängligt vatten
• Bevara så mycket befintlig växtlighet och topografi som möjligt