Vid vårt senaste besök i l’Aquila regionen kunde vi konstatera att återuppbyggnadsprocessen i allmänhet går väldigt sakta framåt, eventuellt stagnerat. Invånarna är förvirrade och förbryllade och vet inte hur de ska gå vidare. Ingången av den stängda Bar Commercio har blivit nån sorts klagomur där invånarna delar sina sorger och bekymmer genom att hänga upp lappar med meddelanden och tankar.

“De talar om för mig att jag får tillbaka mitt hus år 2030….BAH!”

När vi ändå var i l’Aquila passade vi på att besöka Torrone baren “Fratelli Nurzia” som har drivits av familjen Nurzia i sex generationer sedan år 1835 i piazza duomo. Byggnaden i sig hade inte tagit några större skador.

De största skador Torrone-baren hade tagit var glasdisken som hade slagits sönder av några vin flaskor som hade fallit på den. Det avskräckte inte syskonen Nurzia. Torrone-baren och baren “Il Boss”var de första verksamheter i röda zonen som öppnade efter jordbävningen 2009 trots tillträdesförbudet. Frågar man torrone-bar-innehavarna så svarar de: Huset är helt, vatten och ström finns, fabriken är fullt fungerande och snart är det jul. Var mans hus vill ha torrone på sitt julbord och den tradition kan vi inte ta ifrån folk.

Stängt från 06/04/2009
Öppnar åter den 8 december kl.08.00
L’AQUILA 21/06/09

Genom deras orädda insats har de bidragit till att allt fler barer och butiker längs corso Vittorio Emanuele slog upp sina dörrar för allmänheten och det tomma staden har blåst till liv igen. Jag måste dock påpeka att de flesta byggnader längs Corso Vittorio Emanuele inte har haft förödande skador. Byggnaderna i denna paradgata har alltid haft underhåll men viktigast av allt är att de byggdes bra. Tack vare stats-Ingenjören Marchetti har många av husen snabbt stabiliserats med rätt typ av säkerhetsställning så att husen får stå med sin egen vikt över fundamentet i väntan på en renovering. Så undviker man att husen glider åt olika håll. Det viktiga är att husen finner tillbaka till sitt rätta läge. Tyvärr har många fastigheter också säkerhetsställts med en mindre effektiv metod av stöd teknik . Det resulterar i att husen kan jobba med fel krafter och deformeras.

Mer former av självständiga invånarinitiativ finner vi också i mindre orter som i tex. Paganica, där vi tillsammans med Donau Uni och invånare i byggkooperativet “il castello” försöker komma tillrätta med en pilot-byggnadsplats i form av en “byggnadshytta”.

Vi kan med glädje konstatera att vid ingången av den röda zonen har en bar öppnats. De frågade lite diskret ifall vi var poliser före de tog fram glasen.

Vi har lagt märke till att sen i somras har man i Paganica arbetat med att säkerhetsställa fler hus, men samtidigt har många skadade hus demolerats och värdefullt återvinningsbart material forslats bort.

De lokala myndigheterna har under senaste tiden utarbetat en plan som illustrerar vilka hus som av säkerhetsskäl måste rivas och vilka vägar som måste frigöras från rasmassorna. I vissa delar av staden har detta arbete redan utförts. Även om vi hade föredragit att se att arbetet hade utförts i samma andetag som återuppbyggnadsarbetet, också för kostnadernas skull, så är vi nöjda att se att vårt arbete med att klargöra innebörden av återuppbyggnads-processen ( med att sortera värdefulla byggnads-element) har haft en positiv påverkan. Vid de rivna husen och utrymda vägarna kan man se små högar med stenelement som senare kommer att återanvändas vid återuppbyggnaden.

Invånar-kooperativet “il castello” som vi har lagt en återuppbyggnadsplan åt har också fått en illustrerad planritning av komunen med en begäran av ett yttrande över det planerade rivningsarbetet och röjningen av vägar.

Grön: perimeter av invånar kooperativet. Rött fält: byggnader som rekomenderas att rivas
Dragonetti

I ett möte med kooperativets byggplanerare och ordförande lägger vi fram vårt strategi för att skydda kvarteret “il castello” från dessa åtgärder, I synnerhet fyra viktiga byggnader av historiskt och arkitektoniskt värde.

I samråd med invånarnas företrädare, kommer vi överens att vi agerar i olika nivåer för att svarar på kommunens begäran om yttrande. Vi skapar en katalog med en exakt beskrivning av åtgärder som måste göras med varje hus. Tidigt nästa morgon går vi och besiktar hus för hus.

Exempel på komunens argument för rivning av hus: -Huset tillhörande person X ska rivas. Framför allt för att bilarna ska kunna svänga bättre.

Vi förklarar vilka delar som måste ersättas, vad som ska demonteras och vart det demonterade materialet ska lagras tills det blir dags att återmontera det. Speciellt lägger vi ett öga på element av arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde som tex. fönsterbröstningar, kornischer, balkong detaljer , pilastrar etc. Vi dokumenterar det nuvarande skicktet av stenmaterialet genom fotografier och illustrationer och lägger in dem i katalogen. På så sätt kan vi samtidigt förhindra att dessa värdefulla stenmaterial plötsligt försvinner. Denna katalog skickar vi sen till komunen och till “ministero per i beni e le attività culturali” som är motsvarande till Riksantikvarieämbetet. Å andra sidan vill vi att frågan når en bredare publik , speciellt de som drabbades av jordbävningen i l’Aquila 2009 och i Emilia Romagna 2012. Detta gjorde vi i form av en interjuv i RAI-3, en regional-TV kanal i l’Aquila. Intervjun hölls av Prof. Arkitekten Roberto Pirzio-Biroli som är drivkraften i projektet och som genom sitt otröttliga engagemang i att återuppbygga Friuli efter jordbävningen 1976 har en viktig roll som språkrör i ämnet i Italien och internationellt. Roberto Pirzio-Biroli kommer på en blixt visit till Stockholm för att föreläsa på Italienska kulturinstitutet den 6/11-2012 om “statsarkitekturen i de nordeuropeiska hamnarna” under invigningen av fotoutställningen “Triestes gamla hamns historiska arv i den europeiska kulturen”. Utsällningen börjar klockan 18.30.