It should be borne in mind that there is nothing more difficult to
handle, more doubtful of success, and more dangerous to carry
through than initiating changes.
(Machiavelli)

Idén om hållbara livsstilar bygger på att vi har en ohållbar livsstil i utgångsläget och att den måste förändras till ett mer hållbart sätt att leva. Att ha en hållbar livsstil betyder att göra miljövänliga livsval upprepade gånger. I praktiken innebär det att välja kollektivtrafik istället för att ta bilen till jobbet, välja vegetarisk mat istället för kött, att köpa lokalt producerade varor eller att återanvända gamla produkter istället för att köpa nya. En hållbar livsstil är inte en specifik livsstil, utan kan variera beroende på var i världen vi befinner oss eller vilka möjligheter vi har att göra miljövänliga val.

När jag skrev mitt examensarbete på KTH våren 2012 studerade jag vad begreppet hållbara livsstilar betyder för stadsplanering. Samtidigt grävde jag djupare i den forskning som finns i ämnet, vilket visade sig vara endast ett fåtal studier. Det finns fortfarande mycket kvar att utforska när det gäller hållbara livsstilar och stadsplanering. Kopplingen mellan hållbarhet, livsstilsförändringar och stadsplanering är fascinerande och jag frågade mig; kan man med hjälp av stadsplanering förändra människors sätt att leva, människors livsstilar?

Jag undersökte tre områden där man planerar för hållbara livsstilar; Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, Västra Hamnen i Malmö och Houthaven i Amsterdam. Gemensamt för alla tre stadsdelar är att man genom stadsplanering på olika sätt försöker underlätta för individen att göra hållbara val i vardagen och därmed skapa goda förhållanden för en hållbar livsstil. Det gjordes bland annat genom att prioritera gångtrafik och cykeltrafik framför biltrafik, ha goda kommunikationer, smarta elnät, lokala marknader och ett gott utbud av service och skolor där hållbarhet är en del av verksamheten.

Jag fann också att det finns olika mekanismer som bidrar till att människor ändrar livsstil eller värderingar. En planerares uppgift är alltså att försöka trigga dessa mekanismer hos de individer som flyttar till en hållbar stadsdel. Inom traditionell stadsplanering används fysiska åtgärder för att åstadkomma förändring. Att jobba med social planering är inte lika vedertaget och förknippas ofta med det belastade begreppet ”social ingenjörskonst”.

Att planera för hållbara livsstilar genomsyrar både den fysiska och den sociala sfären av planering. För att uppnå en varaktig förändring i en människas liv krävs mer än fysiska åtgärder så som tillgängliga cykelbanor. Det krävs även att individen har en önskan om att använda cykeln som transportmedel och ser fördelarna med att välja cykel framför bil.

Planering för hållbara livsstilar har mött starkt motstånd i den allmänna debatten. Argumentationen har rört sig kring huruvida planering för hållbara livsstilar kränker individens frihet och vems ansvar det är att upprätthålla och åstadkomma hållbarhet. Alltså, gör stadsplaneringen intrång i den individuella sfären av frihet om hon försöker påverka hennes preferenser av t.ex. transportmedel genom socialt inflytande? Och har stadsplanerare rätt att planera för den sociala sfären av människors liv överhuvudtaget? Om så är fallet, vilken samhällsinstitution är lämpad att genomföra uppdraget och hur ska det utföras utan att inskränka någons frihet eller rättigheter?

Det finns också en stor paradox inbyggd i konceptet planering för hållbara livsstilar. Å ena sidan är det viktigt för individen att inneha frihet att leva det liv som önskas, å andra sidan innebär planering för hållbara livsstilar ett visst mått av reglering av individens vanor och rutiner.

Friheten kräver också ansvarstagande och skyldigheter jämt emot samhället. Detta vågspel mellan frihet, reglering och ansvar kallar Michel Foucault för biopolitik. Mer om frihet, ansvar och samhällsstruktur kring hållbara livsstilar kan du läsa i min uppsats: Sustainable Lifestyles - An Experiment In Living Well

Det är uppenbart att planering för hållbara livsstilar är en balansgång. Vi som stadsplanerare måste ta ett ansvar att faktiskt planera för hållbarhet, även inom den sociala sfären. Men den sfären är ett minfält, en förändrad livsstil måste vara önskat av individen själv, annars är det troligt att åtgärden inte får effekt. Genom mina studier utkristalliserades ett antal riktlinjer som hjälper stadsplanerare och arkitekter att planera för hållbara livsstilar på ett positivt och motiverande sätt. Några av dem var:

• Måla inte upp domedagsscenarier! En positiv bild av hållbarhet är nödvändig för att människor ska kunna ta till sig budskapet.
• Nya vanor och beteendemönster skapas då människor går igenom stora livsförändringar så som att flytta, skaffa nytt jobb eller få barn. Då är det som mest gynnsamt att introducera hållbara vanor.
• Ha inte för hög tillit till tekniska lösningar! En blandning av tekniska/fysiska lösningar och sociala metoder kommer ge mer djupgående förändringar av livsstilar.

Fler riktlinjer för arkitekter och stadsplanerare kan du hitta här>>